Igår var första dagen utan att jag är sjukskriven, det kändes riktigt jäkla skitbra.
Jag har fått nya tider men chefen var så otroligt schysst så att jag denna vecka får börja klockan 8 på morgonen, vi förskjuter arbetstiden denna vecka just för att det inte ska bli sån stor förändring och för att jag ska hinna på ordning på rutiner utan att "förlora" mina morgontimmar som jag är van vid.
Tanken är att jag ska börja kl. 7 men det handlade om 2 timmar tidigare och för någon som mig med allt kaos kring rutiner så vart det ett väääldigt stort glapp men nu när jag bara behövde korta ner det 1 timme först, så känns det mycket bättre och jag är verkligen så tacksam att mina chefer kan lyssna och förstå.
Nästa vecka känns självklart nervöst men jag ska klara det också. Tråkigaste är att när jag kommer få börja kl. 7 är ju att jag ska få sluta tidigare, redan 13;27 och det är jag inte så pepp på.
Det blir så mycket mer tid på eftermiddagen och fram till kvällen men jag hoppas att det ska bli bra ändå. Nu när våren börjar komma så kan jag alltid vara ute lite mer och förhoppningsvis slipper jag den där jobbiga rastlösheten som kommer när jag inte riktigt vet vad jag ska göra under alla dessa timmar fram till kvällen.
Jag kan var en av få som faktiskt skulle vilja jobba längre på eftermiddagarna snarare ön att få komma hem tidigare, men det är ju så för min del.
Alltså bara tanken på att jag inte längre är sjukskriven känns overklige å något sätt. Jag har ändå vart riktigt långtidssjukskriven, tror att det blev va 4.5 år. Fast det senaste ca 1.5 år så har jag ju varit deltidssjukskriven och kämpat som en idiot för att komma fram till denna dag, att slippa sjukskrivningen, att vara "friskförklarad" ifrån Försäkringskassan, som sagt det känns overkligt men såå otroligt häftigt, skönt, lyckat och även då jag fått mycket hjälpa och stöd av min då närmste chef så har jag även på eget bevåg kämpat och stått ut.
💭✌♡
