Jag blev faktiskt "frisk"

✍ 

Igår var första dagen utan att jag är sjukskriven, det kändes riktigt jäkla skitbra.

Jag har fått nya tider men chefen var så otroligt schysst så att jag denna vecka får börja klockan 8 på morgonen, vi förskjuter arbetstiden denna vecka just för att det inte ska bli sån stor förändring och för att jag ska hinna på ordning på rutiner utan att "förlora" mina morgontimmar som jag är van vid. 

Tanken är att jag ska börja kl. 7 men det handlade om 2 timmar tidigare och för någon som mig med allt kaos kring rutiner så vart det ett väääldigt stort glapp men nu när jag bara behövde korta ner det 1 timme först, så känns det mycket bättre och jag är verkligen så tacksam att mina chefer kan lyssna och förstå.

Nästa vecka känns självklart nervöst men jag ska klara det också. Tråkigaste är att när jag kommer få börja kl. 7 är ju att jag ska få sluta tidigare, redan 13;27 och det är jag inte så pepp på. 

Det blir så mycket mer tid på eftermiddagen och fram till kvällen men jag hoppas att det ska bli bra ändå. Nu när våren börjar komma så kan jag alltid vara ute lite mer och förhoppningsvis slipper jag den där jobbiga rastlösheten som kommer när jag inte riktigt vet vad jag ska göra under alla dessa timmar fram till kvällen.

Jag kan var en av få som faktiskt skulle vilja jobba längre på eftermiddagarna snarare ön att få komma hem tidigare, men det är ju så för min del.

Alltså bara tanken på att jag inte längre är sjukskriven känns overklige å något sätt. Jag har ändå vart riktigt långtidssjukskriven, tror att det blev va 4.5 år. Fast det senaste ca 1.5 år så har jag ju varit deltidssjukskriven och kämpat som en idiot för att komma fram till denna dag, att slippa sjukskrivningen, att vara "friskförklarad" ifrån Försäkringskassan, som sagt det känns overkligt men såå otroligt häftigt, skönt, lyckat och även då jag fått mycket hjälpa och stöd av min då närmste chef så har jag även på eget bevåg kämpat och stått ut.

💭✌♡

Bland det kärast jag har.

❤ 💭💬♡

Jag kände mig lite impulsiv idag och jag behövde energi ifrån någon som verkligen verkligen tycker om mig, den någon är min mormor. Hon må vara jobbig ibland med det är mest för att hon är mammig, så som en mamma ska vara och det är precis sån hon varit mesta delen av min uppväxt. Jag är otrolig glad och lyckligt lottad som får ha haft mormor och även morfar i mitt liv. Dom har ställt upp så otroligt mycket och båda har ändå peppat mig på sina egna sätt, speciellt morfar på sitt egna sätt.

✍✎

En nästsista dag.

Idag blev det iaf jobb, näst sista dagen som sjukskriven. 

Jag är så nervös och spänd inför nästa vecka men även inför imorgon då jag ska ha SIP-möte. 

För första gången fastän det har varit på tal om det i flera år. Det är så konstigt att det aldrig blivit något men det kan ha att göra med att jag själv inte pushat för det. Jag visste inte heller att det ansvaret kanske låg hos mig. 

Det är väldigt svårt att veta att jag själv så många gånger måste vara så påtryckande för att saker ska ske. Det känns också väldigt konstigt att det är jag som måste begära att få utredningar inom psykiatrin. 

Det känns som att jag ska behöva slåss för att få veta vad som är fel med mig..? Så är det egentligen inte såklart, alltså fel på mig. Att jag kanske är lite annorlunda och allt sånt men att det just är fel på mig försöker jag verkligen undvika att tänka, fast det är svårt ibland. Speciellt när jag ser alla problem kring mig. 

Ett mini-uppgivande .

✔❤✌💭✍✎ 

Gårdagen blev inte alls bra, så som jag ville. Huvudvärken gav inte med sig och jag hade svårt att se, alltså så var det början till migrän. Jag försökte med Naproxen men det blev en ytterst liten förändring, så jag la mig en stund och tog sedan två Treo som dessvärre inte heller hjälpte så det blev att "ge upp" o lägga sig i sängen med neddragna rullgardiner och något ljud som jag kan fokusera på,

Det som absolut mest blev jobbigt var att jag inte kunde gå till jobbet. Jag vill inte ha fler sjukdagar och definitivt inte denna då jag lyckats vara på jobbet så många dagar i rad. 

Jaja, det är inte mycket att göra åt nu, blicka framåt och komma igen liksom.

En sista vecka, blir det verkligheten sen..

💭✍✎

Denna vecka, SISTA VECKAN som sjukskriven!

Jag har varit sjukskriven i lite mer än 4 år så detta känns helt galet.

I ca 1.5 år så har jag kämpa, o herre jisses vad jag kämpat för att komma tillbaka, det har varit så otroligt tufft och jag har brutit ihop fler gånger än jag kan räkna. Dels både pga att jag inte riktigt har klarat det jag velat, dels för att jag har pressat mig till det yttersta men även av att jag har lyckats.

Även om jag många gånger har känt för att ge upp så har jag fortsatt, kanske tagit ett par steg tillbaka, samlat energi för att sedan ta upp kampen igen. Jag vet inte om jag alltid varit fast besluten men ändock är det de jag har varit. Denna gång ville jag inte misslyckas, jag ville klara av detta och jag har haft sånt otroligt bra stöd av min chef, Hon har varit en riktig klippa som har stöttat, pressat men också anpassat en hel del för att jag ska klara av detta.

Att nu börja jobba utan sjukskrivning, känns såå läskigt, jag är rent ut sagt livrädd men samtidigt är det och känns riktigt spännande! 

Mest är jag rädd för att jag inte ska klara det, att det blir för mycket, att det blir nya tider, nu ställen arr vara på, speciellt nu när det är så mycket omställningar på mitt jobb. Jag kommer även få en ny chef då jag inte ligger under rehabilitering längre men den chef jag nu kommer få är också bra. Jag har redan haft ganska mycket kontakt med henne och hon är väl insatt i min problematik men även i mina styrkor och kunskap. Den chef jag haft nu de senaste året finns kvar och hon säger själv att hon inte bara kommer lämna mig där hän och det känns betryggande.

✍✎💟✔❤✌

Sån jag är..?

♏✈✦✔❤✉ ☺✉✌❤ ✔💭✒⚓🎀👉✝☠🕆🕇🕱🕊☮;；✍✎❢❣❧❦♁🎃🌻🍀💬💝♡💟

Saker man inte riktigt ska lägga sig i hur jag gör;

Hur jag dricker:

Låt mig dricka huuur mkt kaffe jag vill, Ibland vill jag dricka öl, ofta vill jag dricka rödvin men börjar jag prata fööör mycket om Sambuca, då får man lägga sig i lite grann. Väljer jag att dricka alkohol helt fel, ja då får man också lägga sig i men man behöver definitivt inte (?)

Hur jag äter:

Jag äter dåligt men just nu äter jag, det är viktigare än VAD jag äter, just nu. Jag kanske bara dricker shakes men inte endast. Jag kanske väljer skräpmat, snabbmat, halvfabrikat osv men jag får i mig något att äta även fast det kanske inte är det mest hälsosamma valen. Det är fortfarande bättre än att jag svälter mig!

Hur jag tänker:

Jag är lite bakvänd i mina tankar men det betyder inte att jag tänker fel, det är bara annorlunda och många gånger väääldigt mycket, kring allt och kring varenda liten sak. Ibland kanske jag inte tänker alls (det är en lögn) men jag delger er bara inte mina tankar.

Hur jag känner:

Jag känner mycket, jag känner jättemycket för så otroligt många olika saker, även olika människor, ibland även människor och saker som är helt otroligt energikrävande och ibland även helt bortkastat men det är sån jag är. Jag försöker att känna mindre i vissa fall men jag är en känslomänniska till tusen och jag tycker om det, oftast. Jag tycker om att känna glädje, sorg, lycka, hopp osv osv. Den enda känsla jag har riktigt svårt med är ilska, jag blir sällan arg och blir jag det är det över på 7 minuter eller ibland kanske 7 dagar. Jag kan bli frustrerad och irriterad men ren o skär ilska är väldigt ovanligt.

De två tyngsta dagarna

Ibland vill jag bara skriva, inte bara av ilska utan även av glädje, rädsla, sorg o nyfikenhet, tankar och funderingar. Det finns så många olika sätt att skriva på o att skriva ur sig. Dessvärre är tillfällena snarlika, det kommer när jag ska sova eller iaf när jag lagt mig. Hjärnan min gå på högvarv innan medicinerna går in o det är både orkan, tornado o ett jäkla virrvarr av allt, både tankar, idéer o känslor som slåss om vem som ska få komma fram eller ur först. Oftast blir det ingen för sällan är det något som blir direkt sammanhängande så då blir det lätt lite av allt.
Hade jag haft nå bättre att skriva på att det varit enklare men att starta datorn på kvällen tar halva natten o så blir jag sittandes där. Tillslut ska jag nog hitta nå lämpligare men tills dess blir det som det blir, inte optimalt men relativt dugligt.

Denna vecka, två dagar som är avklarade o jag kan inte komma ihåg när dessa två jobbigaste veckodagarna någonsin gick så snabbt..?! Men jag klagar inte, det känns bara riktigt bra! ☺  Skönt liksom! ☺
Och nu tidigare ikväll fick jag anledning att få och kunna le lite extra 😊😊

Jag hoppas att onsdagen blir en bra dag den med men blir den sämre så klarar jag av den ändå ✊🏼 💪🏼
Få iväg Samira tidigt till skolan o så långpromenad med Nocco, sen kan jag nog vila lite innan jag ska handla osv. Ska boka in ett möte inför torsdag också som känns både kul o spännande, o läskigt så klart! 😂
Men ja.. Nu kör vi! Fast först nu med sömn 💤

Posted via Blogaway Pro