Jag är så nervös och spänd inför nästa vecka men även inför imorgon då jag ska ha SIP-möte.
För första gången fastän det har varit på tal om det i flera år. Det är så konstigt att det aldrig blivit något men det kan ha att göra med att jag själv inte pushat för det. Jag visste inte heller att det ansvaret kanske låg hos mig.
Det är väldigt svårt att veta att jag själv så många gånger måste vara så påtryckande för att saker ska ske. Det känns också väldigt konstigt att det är jag som måste begära att få utredningar inom psykiatrin.
Det känns som att jag ska behöva slåss för att få veta vad som är fel med mig..? Så är det egentligen inte såklart, alltså fel på mig. Att jag kanske är lite annorlunda och allt sånt men att det just är fel på mig försöker jag verkligen undvika att tänka, fast det är svårt ibland. Speciellt när jag ser alla problem kring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar