Synliga skruvar

✌
O så var det ett tag sedan jag skrev igen, det blir så ibland helt enkelt.
Jag har faktiskt inte suttit mycket vid datorn alls, jag är så less på denna dator som bara krånglar hela tiden, de andra datorerna är inte riktigt hela heller :/

Jag har haft problem med min nästa det tre sista veckorna. Det var mååååånga år sedan jag opererade den sist o då tog de en bit av mitt revben o satte som näsben. Det är fastskruvad med två titanskruvar högst upp på näsbenet och nu, eller ja egentligen länge sedan också, så har skruvarna börjat krypa utåt o syns väl genom huden. Samt att de senaste veckorna har jag blivit så svullen att det ser ut som om någon slagit till mig på näsan och öm så det knappt går snörvla utan att det gör riktigt ont.
Jag har varit så otroligt missnöjd med näsan men nu är det ännu värre :(
Jag har iaf fått en tid till ÖNH i Falun så får se vad dom säger och vad som egentligen orsakar denna svullnad o ömhet, jag vill inte ha det såhär längre o jag skäms mer än tidigare över denna jäkla näsa!!

Annars då, ptja jag har försökt att tagit mig utanför hemmet vilket har gått riktigt bra faktiskt :)
Det har varit handbollsmatcher som jag åkt till ensam utan massvis med panikångest, det har varit lite tufft men det har gått att uthärda riktigt bra.
Jag känner mig dock mer rastlös än vanligt och önskar att jag hade något mer att göra om dagarna, jag längtar efter sysselsättning o vänner.
Jag besökte jobbet för någon vecka sedan, träffade min 4:e eller 5:e nya chef. Hon var trevlig och lättsam så det mötet gick också bra o jag satt kvar på jobbet, drack lite kaffe och bara sög in tanken på att komma tillbaka. Egentligen vill jag göra något annat men vad har jag inte riktigt kommit underfund med, förutom att jag skulle vilja känna att jag gör mer nytta för andra.
Fast det tar vi närmre den dagen det kommer.

Nu ska jag försöka virka lite, har lovat min syster att virka till hennes tvillingar men det går inte vidare bra, garnet är riktigt svårt och mönstret likaså men jag försöker.

Den tunga vita nederbörden

✎

Jag var bortrest i förrförra veckan, vi var i Härjedalen mellan torsdag och söndag.
Vi kom fram väldigt sent på torsdagen så det vart bara att gå o lägga sig direkt vi kom fram.
En mysig lite stuga hyrde vi, samma som när jag o Kristoffer var upp i somras men denna gång fick även Samira följa med o det kändes så otroligt bra o mysigt!
Det var så sjukt mycket snö dock, alltså jag visste ju att det skulle vara det men ändå, jag har svårt för denna snö. Jag tycker inte att det är speciellt fint eller mysigt. Visst kan jag tycka det någon gång men min kvot är överfull nu o redan innan vi åkte upp.
Jag åkte dock med upp mest för Kristoffers skull, han tycker om allt där uppe o sen för att jag skulle få ha Samira med mig, det var liksom det som betydde något =)
Jag hann aldrig ens säga något innan allt var bestämt heller, att jag egentligen kanske hade velat åka någon annanstans. Det är lite så ibland, har Kristoffer bestämt sig för något så ska det ske o helst igår.
Jag är en sån där som behöver tid att ta in o tänka lite innan jag ska iväg någonstans, jag har lite svårt för att åka bort o blir nervös o orolig, över vad vet jag inte men det är eller känns iaf som att det är så mycket, typ överväldigande.

Men ja, vi åkte upp. Vi kikade på utfodring av renar, flådda renar, älgar längs vägen och en jäkla massa snö. Sen var vi i stugan, eldade o hade det helt okej.
Samira vart jag så stolt över, ungefär som alltid. Hon sov i eget rum utan att bli mörkrädd. Det har hon en tendens att vara men det gick bra, hon börjar bli så stor även fast jag fortfarande ser henne som min lilla flicka så är hon egentligen inte så liten längre.
Hon växer upp till att bli en riktigt fin o bra tjej med hjärtat på rätt ställe. Hon har ett så stort hjärta med så mycket medkänsla o empati för allt o alla, på både gott o ont. Jag är rädd att hon ibland kanske tänker lite för mycket på andra än sig själv men det hinner ändras, jag försöker iaf påpeka att hon ska komma ihåg sig själv också. Att hennes känslor är precis lika viktiga som andras, art det är okej att få tycka annorlunda, att inte vilja vissa saker och att få vara bestämd.
Som skrivet, jag är otroligt stolt över henne och den människa hon är!