✎
Jag var bortrest i förrförra veckan, vi var i Härjedalen mellan torsdag och söndag.
Vi kom fram väldigt sent på torsdagen så det vart bara att gå o lägga sig direkt vi kom fram.
En mysig lite stuga hyrde vi, samma som när jag o Kristoffer var upp i somras men denna gång fick även Samira följa med o det kändes så otroligt bra o mysigt!
Det var så sjukt mycket snö dock, alltså jag visste ju att det skulle vara det men ändå, jag har svårt för denna snö. Jag tycker inte att det är speciellt fint eller mysigt. Visst kan jag tycka det någon gång men min kvot är överfull nu o redan innan vi åkte upp.
Jag åkte dock med upp mest för Kristoffers skull, han tycker om allt där uppe o sen för att jag skulle få ha Samira med mig, det var liksom det som betydde något =)
Jag hann aldrig ens säga något innan allt var bestämt heller, att jag egentligen kanske hade velat åka någon annanstans. Det är lite så ibland, har Kristoffer bestämt sig för något så ska det ske o helst igår.
Jag är en sån där som behöver tid att ta in o tänka lite innan jag ska iväg någonstans, jag har lite svårt för att åka bort o blir nervös o orolig, över vad vet jag inte men det är eller känns iaf som att det är så mycket, typ överväldigande.
Men ja, vi åkte upp. Vi kikade på utfodring av renar, flådda renar, älgar längs vägen och en jäkla massa snö. Sen var vi i stugan, eldade o hade det helt okej.
Samira vart jag så stolt över, ungefär som alltid. Hon sov i eget rum utan att bli mörkrädd. Det har hon en tendens att vara men det gick bra, hon börjar bli så stor även fast jag fortfarande ser henne som min lilla flicka så är hon egentligen inte så liten längre.
Hon växer upp till att bli en riktigt fin o bra tjej med hjärtat på rätt ställe. Hon har ett så stort hjärta med så mycket medkänsla o empati för allt o alla, på både gott o ont. Jag är rädd att hon ibland kanske tänker lite för mycket på andra än sig själv men det hinner ändras, jag försöker iaf påpeka att hon ska komma ihåg sig själv också. Att hennes känslor är precis lika viktiga som andras, art det är okej att få tycka annorlunda, att inte vilja vissa saker och att få vara bestämd.
Som skrivet, jag är otroligt stolt över henne och den människa hon är!
Jag var bortrest i förrförra veckan, vi var i Härjedalen mellan torsdag och söndag.
Vi kom fram väldigt sent på torsdagen så det vart bara att gå o lägga sig direkt vi kom fram.
En mysig lite stuga hyrde vi, samma som när jag o Kristoffer var upp i somras men denna gång fick även Samira följa med o det kändes så otroligt bra o mysigt!
Det var så sjukt mycket snö dock, alltså jag visste ju att det skulle vara det men ändå, jag har svårt för denna snö. Jag tycker inte att det är speciellt fint eller mysigt. Visst kan jag tycka det någon gång men min kvot är överfull nu o redan innan vi åkte upp.
Jag åkte dock med upp mest för Kristoffers skull, han tycker om allt där uppe o sen för att jag skulle få ha Samira med mig, det var liksom det som betydde något =)
Jag hann aldrig ens säga något innan allt var bestämt heller, att jag egentligen kanske hade velat åka någon annanstans. Det är lite så ibland, har Kristoffer bestämt sig för något så ska det ske o helst igår.
Jag är en sån där som behöver tid att ta in o tänka lite innan jag ska iväg någonstans, jag har lite svårt för att åka bort o blir nervös o orolig, över vad vet jag inte men det är eller känns iaf som att det är så mycket, typ överväldigande.
Men ja, vi åkte upp. Vi kikade på utfodring av renar, flådda renar, älgar längs vägen och en jäkla massa snö. Sen var vi i stugan, eldade o hade det helt okej.
Samira vart jag så stolt över, ungefär som alltid. Hon sov i eget rum utan att bli mörkrädd. Det har hon en tendens att vara men det gick bra, hon börjar bli så stor även fast jag fortfarande ser henne som min lilla flicka så är hon egentligen inte så liten längre.
Hon växer upp till att bli en riktigt fin o bra tjej med hjärtat på rätt ställe. Hon har ett så stort hjärta med så mycket medkänsla o empati för allt o alla, på både gott o ont. Jag är rädd att hon ibland kanske tänker lite för mycket på andra än sig själv men det hinner ändras, jag försöker iaf påpeka att hon ska komma ihåg sig själv också. Att hennes känslor är precis lika viktiga som andras, art det är okej att få tycka annorlunda, att inte vilja vissa saker och att få vara bestämd.
Som skrivet, jag är otroligt stolt över henne och den människa hon är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar