En nästsista dag.

Idag blev det iaf jobb, näst sista dagen som sjukskriven. 

Jag är så nervös och spänd inför nästa vecka men även inför imorgon då jag ska ha SIP-möte. 

För första gången fastän det har varit på tal om det i flera år. Det är så konstigt att det aldrig blivit något men det kan ha att göra med att jag själv inte pushat för det. Jag visste inte heller att det ansvaret kanske låg hos mig. 

Det är väldigt svårt att veta att jag själv så många gånger måste vara så påtryckande för att saker ska ske. Det känns också väldigt konstigt att det är jag som måste begära att få utredningar inom psykiatrin. 

Det känns som att jag ska behöva slåss för att få veta vad som är fel med mig..? Så är det egentligen inte såklart, alltså fel på mig. Att jag kanske är lite annorlunda och allt sånt men att det just är fel på mig försöker jag verkligen undvika att tänka, fast det är svårt ibland. Speciellt när jag ser alla problem kring mig. 

Ett mini-uppgivande .

✔❤✌💭✍✎ 

Gårdagen blev inte alls bra, så som jag ville. Huvudvärken gav inte med sig och jag hade svårt att se, alltså så var det början till migrän. Jag försökte med Naproxen men det blev en ytterst liten förändring, så jag la mig en stund och tog sedan två Treo som dessvärre inte heller hjälpte så det blev att "ge upp" o lägga sig i sängen med neddragna rullgardiner och något ljud som jag kan fokusera på,

Det som absolut mest blev jobbigt var att jag inte kunde gå till jobbet. Jag vill inte ha fler sjukdagar och definitivt inte denna då jag lyckats vara på jobbet så många dagar i rad. 

Jaja, det är inte mycket att göra åt nu, blicka framåt och komma igen liksom.

En sista vecka, blir det verkligheten sen..

💭✍✎

Denna vecka, SISTA VECKAN som sjukskriven!

Jag har varit sjukskriven i lite mer än 4 år så detta känns helt galet.

I ca 1.5 år så har jag kämpa, o herre jisses vad jag kämpat för att komma tillbaka, det har varit så otroligt tufft och jag har brutit ihop fler gånger än jag kan räkna. Dels både pga att jag inte riktigt har klarat det jag velat, dels för att jag har pressat mig till det yttersta men även av att jag har lyckats.

Även om jag många gånger har känt för att ge upp så har jag fortsatt, kanske tagit ett par steg tillbaka, samlat energi för att sedan ta upp kampen igen. Jag vet inte om jag alltid varit fast besluten men ändock är det de jag har varit. Denna gång ville jag inte misslyckas, jag ville klara av detta och jag har haft sånt otroligt bra stöd av min chef, Hon har varit en riktig klippa som har stöttat, pressat men också anpassat en hel del för att jag ska klara av detta.

Att nu börja jobba utan sjukskrivning, känns såå läskigt, jag är rent ut sagt livrädd men samtidigt är det och känns riktigt spännande! 

Mest är jag rädd för att jag inte ska klara det, att det blir för mycket, att det blir nya tider, nu ställen arr vara på, speciellt nu när det är så mycket omställningar på mitt jobb. Jag kommer även få en ny chef då jag inte ligger under rehabilitering längre men den chef jag nu kommer få är också bra. Jag har redan haft ganska mycket kontakt med henne och hon är väl insatt i min problematik men även i mina styrkor och kunskap. Den chef jag haft nu de senaste året finns kvar och hon säger själv att hon inte bara kommer lämna mig där hän och det känns betryggande.

✍✎💟✔❤✌

Sån jag är..?

♏✈✦✔❤✉ ☺✉✌❤ ✔💭✒⚓🎀👉✝☠🕆🕇🕱🕊☮;；✍✎❢❣❧❦♁🎃🌻🍀💬💝♡💟

Saker man inte riktigt ska lägga sig i hur jag gör;

Hur jag dricker:

Låt mig dricka huuur mkt kaffe jag vill, Ibland vill jag dricka öl, ofta vill jag dricka rödvin men börjar jag prata fööör mycket om Sambuca, då får man lägga sig i lite grann. Väljer jag att dricka alkohol helt fel, ja då får man också lägga sig i men man behöver definitivt inte (?)

Hur jag äter:

Jag äter dåligt men just nu äter jag, det är viktigare än VAD jag äter, just nu. Jag kanske bara dricker shakes men inte endast. Jag kanske väljer skräpmat, snabbmat, halvfabrikat osv men jag får i mig något att äta även fast det kanske inte är det mest hälsosamma valen. Det är fortfarande bättre än att jag svälter mig!

Hur jag tänker:

Jag är lite bakvänd i mina tankar men det betyder inte att jag tänker fel, det är bara annorlunda och många gånger väääldigt mycket, kring allt och kring varenda liten sak. Ibland kanske jag inte tänker alls (det är en lögn) men jag delger er bara inte mina tankar.

Hur jag känner:

Jag känner mycket, jag känner jättemycket för så otroligt många olika saker, även olika människor, ibland även människor och saker som är helt otroligt energikrävande och ibland även helt bortkastat men det är sån jag är. Jag försöker att känna mindre i vissa fall men jag är en känslomänniska till tusen och jag tycker om det, oftast. Jag tycker om att känna glädje, sorg, lycka, hopp osv osv. Den enda känsla jag har riktigt svårt med är ilska, jag blir sällan arg och blir jag det är det över på 7 minuter eller ibland kanske 7 dagar. Jag kan bli frustrerad och irriterad men ren o skär ilska är väldigt ovanligt.