Trauma

❤✎

Igår hade vi uppföljningsmöte för min dotter på Soc med hennes kontakt där.

Det är dags att avsluta efter ett par år och det känns bra att hon vuxit så mycket och haft ett sådant bra stöd från hennes kontakt där.

Jag själv däremot får sån jäkla ångest och så otroligt mycket skuldkänslor över vad hon fått vara med om.

Att min otroligt dåliga psykiska hälsa gått ut över henne, att jag tillåtit mitt mående drabbat henne.

Jag kan liksom inte förlåta mig själv!

Samtidigt vet jag att vi måste gå vidare. Min dotter ska påbörja en traumabehandling vilket känns bra och jag hoppas verkligen att hon både orkar gå igenom den och att hon får rätt verktyg för att fortsätt framåt. Vem vet om det kanske även kommer hjälpa mot all skuld jag känner eller kanske inte hjälpa men att det kanske inte bara känns som att den skada jag åsamkat min dotter har förstört henne.

Att hon fick genomlida att se sin mamma skada sig själv så pass mycket att det kunde gått så illa så att hon stod utan mamma.

Jag försökte aldrig ta livet av mig även om det är så det blivit kallat. Jag ville skära för att släppa ut ångest men ångesten var så stark så jag tappade helt enkelt kontrollen över hur djupt jag skar.

Det blev så mycket blod och det blev så djupt att jag fick åka i ilfart med ambulans och även operera handleden. 

Det är många år sedan men jag har fortfarande annorlunda känsel, så ja, det blev så mycket mer allvarligt än tänkt och mitt i allt fanns min dotter.

Jag kan inte ens föreställa mig vad som gick igenom henne lilla huvud och jag önskar så mycket att jag kunde få det ogjort. Det är sällan jag känner just ånger, gjort är gjort och går inte att ändra men just denna händelse är otroligt mycket ånger och ångest men jag hoppas verkligen att skuldkänslan någon gång jag minska.

Visst förtjänar jag att ändå känna mig dålig som utsatte henne för detta men att gå med skuld gör inget bättre heller.

❤✎ ;